Chris Carter och Cosey Fanni Tutti

Chris Carter stod för den syntigare sidan av Throbbing Gristle. Han byggde och modifierade en del av deras instrument och utrustning, däribland den ökända Gristleizern. Efter att TG splittrades bilade han och partnern Cosey Fanni Tutti duon Chris & Cosey, som fortfarande är verksamma, men i dag under namnet Carter Tutti.

Carters första solosläpp var 90-minuters-kassetten The Space Between som först släpptes av TG:s Industrial Records 1980, i början av 90-talet kom den i en något nedkortad version på CD och så i fjor släpptes den på vinyl i en ännu mer nedbantad version under titeln The Spaces Between. Nu fanns bara ungefär hälften av originalspåren kvar och ett bonusspår i form av spåret Climbing, som sägs innehålla den första inspelningen av en Roland TR-808. Carter var en av de första som kom över en i England. The Spaces Between finns också att köpa som download. Man känner igen Carter från de poppigare och syntigare TG-spåren, som Hot on the Heels of Love t.ex. Men här är det i princip instrumentalt. Att han var långt före sin tid är ingen överdrift.


Read full review of The Spaces Between - Chris Carter on Boomkat.com ©

Året efter kassetten släpptes Chris & Coseys debutplatta Heartbeat. Stilen känns igen från The Spaces Between och TG, men här dyker Coseys röst upp på något spår och man använder sig av bandloopar som senare band som Skinny Puppy mfl. skulle använda sig av samplers, men röster från skräckfilmer och amerikanska predikanter. Öppningsspåret Put Yourself in Los Angeles förekommer Front 242:s Welcome to Paradise med ett drygt halvdecennium. Som platta är Heartbeat mer genomtänkt än The Spaces Between och det avslutande titelspåret är ett stycke alldeles lysande stycke instrumental elektropop som borde få mången sentida epigon att blekna av avund.


Read full review of Heartbeat - CHRIS & COSEY on Boomkat.com ©

Med tanke på Carter och Tuttis bakgrund i TG, The Wreckers of Civilisation, och Tuttis karriär i sexbranschen (hon vek ut sig i porrtidningar och ställde sedan ut det på konstgallerier) är det kul att se nutida intervjuer med dem. De framstår mest som ett mysigt strävsamt par i övre medelåldern i dag. Framförallt om man jämför med Genesis P-Orridges fullständigt gränsöverskridande projekt att operera om sig och sin (numera tyvärr bortgångna) fru till ett två versioner av samma väsen. Ännu mer respekt till Carter och Tutti för den saken.