I helgen var jag och en kompis i alla fall och kollade in utställningen Oramics på Science Musem i London. Det är en ganska liten utställning om den elektroniska musikens historia, med fokus på pionjären Daphne Oram. Det centrala objektet på utställningen var självklart Orams maskin Oramics, en tidig variant på en synt med sequencerfunktion, där man programmerade in musiken genom att måla på filmremsor som sedan lästes av optiskt och styrde en oscillator. Maskinen innehas för tillfället av just Science museum och de tyckte väl att det var dags att ställa ut den. Oramics tronade själv i en gigantisk glasmonter:
Maskinen består av en rad delar som var och en är minst sagt imponerande. Först har vi sequencerdelen, med filmrullarna som styr alltihop.
Filmsekvenserna styr sedan ljuden som alstras i den här vackra lådan.
Och för att få det att låta riktigt bra körs alltihopa sedan genom denna minst sagt imponerande rörförstärkare.
För den som ville prova fanns en emulator tillgänglig. Det är i princip en version på den Oramics-app som finns tillgänglig för 7 spänn på app store. Inte den mest givande app som finns, men för den som är intresserad och vill förstå lite av vilka förutsättningar elektronisk musik kom till under på 60-talet är den väl värd sitt pris.
Förutom den stora Oramics-montern innehöll utsällningen även ett par andra montrar. Bland annat en som var dedikerad till Radiophonic Workshop.
I den fanns bland anat denna EMS VCS3. (Vet inte om det bara är jag, men en del av mig kände något lite sorgset när jag såg denna maskin bakom lås och bom. Lite som när man går på zoo och ser vilda djur som spärrats in. Det är inte meningen att det ska vara så. Den här synten är gjord för att användas. Men å andra sidan är det här också en del av historien och värt att bevaras, och det är exemplaret ställs åtminstone ut så att folk kan komma och titta på det.)
En annan monter var tillägnad just Electronic Music Studios (EMS), och i den fanns bland annat en Synthi-E.
I de övriga montrarna beskrevs sampling, men en Fairlight CMI, synthisizerns historia och något de kallade demokratiseringen av den elektroniska musiken, dvs. utvecklingen av allt billigare instrument och så småningom mjukvara. I den montern fanns en annan engelsk syntklassiker, en klargul Wasp.
Det var intressant att tonvikten verkligen var på brittiska instrument, även om det syntes en Roland TB-303 i en monter också, bland annat denna Powertran-2000, en synt som såldes som byggsats och därför är väldigt sällsynt idag. De flesta var så dåligt lödade att de slutat fungera för längesen.
Förutom Oramics-utställningen hade även Science Museum en del övrigt att erbjuda den som går igång på retro-teknik. Som till exempel den här datorn.
Efter den här kicken av elektronisk historia tyckte vi att det var dags att bli lite mer hands on, så vi begav oss till Rough Trade East, där Schneidersladen har ett testbås med syntar och annan skoj. Tyvärr blev vi så exalterade när vi väl fått tillgång till båset att vi helt glömde bort att ta några bilder där. Men så här ser ingången till den legendariska skivbutiken ut.
Därefter bar det iväg till Soho, där vi höga på intryck inhandlade varsin Monotron. Det blev en Delay-variant för min del. 39 pund är rimligt för en analog synt.
No comments:
Post a Comment