När jag i slutet av mellanstadiet började närma mig det som på den tiden kallades råsynt bad jag mina föräldrar köpa ett par svarta byxor åt mig så att jag slapp gå i jeans till skoldiskot. De köpte ett par bredrandiga svarta manchesterbyxor ...
De andra så kallade syntarna kom i svarta tunna bomullsbyxor, kinaskor, nitband och en massa knappar med bandnamn som Moskwa TV och Depeche Mode och dansade sig sanslösa till "Blue Monday" (som jag inte kände till vid tillfället och tyckte att det var för pinsamt att fråga någon om, det var först när jag köpte "Blue Monday 1988"-singeln ett tag senare som jag förstod). Jag minns att jag uppfattade den som ofattbart hård första gången jag hörde den.
Andra låtar som framkallade spasmatiska dansorgier hos det svartklädda garde som jag ännu inte fullt räknade mig som en del av vid den här tiden var Trans-X "Living On Video" och Mike Mareens "Love Spy". Båda var höljda i mystik eftersom ingen tycktes veta någonting om artisterna som framförde dem. Jag har för mig att jag tyckte att de lät ganska hårda också. Hade jag sett följande video hade nog även jag i mina svarta manchesterbyxor tagit avstånd från Mike Mareen på rent fashionistiska grunder.
Några år senare hade en hel del av de svartklädda snubbar som jag upplevde som stilideal bytt det svarta mot vida jeans och huvjackor och musiksmak till Snap och Technotronic. Själv kidnappade jag min morfars gamla ytterrock, sparade ihop till ett par Dr Martens och köpte plattor med Nitzer Ebb, Front 242, Pankow, Skinny Puppy och Klinik från Hot Stuff Records i Älmhult.
PlantsSystem-FiveGenerativeVideo
9 hours ago
