Hawkwind

Hawkwind är ett sånt där band som folk flera gånger har sagt till mig att jag borde gilla. Ända sedan gymnasietiden. Och ett sånt där band som jag alltid har haft för avsikt att bekanta mig närmare med. Inte nog med att deras användande av syntar lockar mig, kopplingen till sf- och fantasy-författaren Michael Moorcock, en av mina favoriter, utövar också sin dragningskraft på mig. Och så spelade ju Lemmy bas där ett tag.

Ändå har det tagit sin tid för mig att börja uppskatta dem. För ett år sedan ungefär skaffade jag mig en billig samling ("The Collection") med fult omslag som innehåller material från tidigt 70-tal. Vissa låtar gillade jag, men samlingen förmådde inte riktigt bygga upp det där stora begäret att gräva djupare i deras katalog.

Men häromdagen köpte jag deras "In the Hall of the Mountain Grill" och nu är jag helt såld. Det märkliga med detta är att tre av de nio spåren på den plattan fanns med på samlingen jag har, men något magiskt hände då jag hörde dem i deras rätta sammanhang. Alla bitar föll på sin plats och nu fattar jag grejen med Hawkwind. Jag antar att jag i grund och botten är ganska albumorienterad i min inställning till musik. Jag gillar de större sammanhangen. Har svårt att konsumera enstaka hitar. Samlingar är helt enkelt inte min grej.