Årets bästa plattor

Ja, då var det väl dags att summera musikåret som gått. När jag kollar på de plattor jag inhandlat i år kan jag bara bittert konstatera att ytterst lite är sånt som har släppts i år. Jag vet inte om det är ett tecken på att man själv börjar bli gammal och inte kan ta till sig något nytt längre eller om det verkligen bara är kass musik som släpps nuförtiden. Jag hoppas på det förstnämnda, då finns det i alla fall hopp.

Så jag får väl nöja mig med årets bästa inköp då (och som vanligt kommer jag ju att vilja revidera den här listan i morgon): Stephen Stills solodebut (eftersom jag precis har skaffat den och är helt hänförd), Klaus Schulzes Timewind (jag upptäckte Schulze på allvar i år och detta är min favorit), Tangerine Dreams Rubycon och Ricochet (dito), Jethro Tulls Aqualung (vet inte varför det har tagit mig så lång tid att upptäcka Tull, men den här plattan är fantastisk, om än lite överpretentiös), Hawkwinds The Hall of the Mountain Grill (fick mig att äntligen fatta grejen med Hawkwind), The Tuss Rushup Edge (oavsett om det är Aphex eller inte så är det grymt) och Aphex Twins Selected Ambient Works 84-92.

Inte sä kontemporärt kanske, men va fan. Så är det.