Tidstjuvar

Bara sticka in på Ikea? Det går inte. Hur lite man än ska ha och hur noga man än har förberett sig för sitt besök i de billiga inredningsdetaljerna palats, så slutar det alltid med att man spenderar minst två och en halv timme innanför de blågula portarna. Man går dit glad i hågen, äntligen ska jag köpa de där bokhyllorna så att vi kan få lite ordning hemma, och så ett par timmar senare sitter man där och äter deras förbannade halvfabrikatsköttbullar ... som de dessutom har mage att skryta om! Swedish meatballs, my ass!

Nej, jag föredrar mer konkreta tidstjuvar. Sådana som förekommer i sf-böcker eller i Doctor Who. Snubbar med den ett subtilt namn i stil med Mr Time eller Kronos eller något sådant. Då är det lättare att identifiera fienden. Med Ikea är det värre. Man tror att det är en vän, men så fort man har anlänt dit börjar monstret att suga ut energin ur en och innan man vet ordet av har det stulit ett par timmar från en. Bara så där. Man vet att det är så och ändå återvänder man dit. Åtminstone varje gång man flyttar. Men nu är i alla fall de där Billy-bokhyllorna inköpta.