Morrissey och nostalgins kvarter

Fredrik Strage gav i sin senaste krönika i DN På stan Morrissey i present till Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna. Läs Strages krönika här.

Det är underhållande att läsa de stundtals mycket upprörda kommentarerna till Morrisseys försvar. Jag är, eller har kanske snarare varit, ett stort Morrisseyfan. Hans spelning på KB 2003 är en av de största konsertupplevelser jag har haft. Men om man blundar för det stråk av halvunken nationalism som funnits i hans texter väldigt länge är man mer än lovligt naiv. Det finns där i Bengali in platforms, det finns där i National front disco etc.

Morrisseys nationalism och eventuella främlingsfientlighet bottnar troligtvis i hans nostalgiska vurmande för det England som han växte upp i och som inte längre är sig likt. Detta illustreras med all önskvärd tydlighet i följande klipp där förlusten av det förflutnas landskap konkretiseras i hans barndoms rivna kvarter.



I sakfrågan kan jag mycket väl fortfarande tycka att Morrissey är en utmärkt textförfattare och sångare, utan att jag för den skull måste gilla eller försvara allt han tar sig för. Men jag kanske hade känt annorlunda för tio år sedan då min hängivenhet för honom var betydligt större än idag. Jag upphör aldrig att häpna över hur fans måste ta honom i försvar i allt han gör. Den för övrigt annars mycket läsvärda Mozipedia lider också svårt av detta syndrom.

Mozipedia på amazon.co.uk

Att bli sur på Strage för att han påpekar det uppenbara och gör en ganska finurlig poäng av det är bara löjligt.