Mordant Music

Första gången jag kom i kontakt med Ian Hicks musik var någon gång i början på 1990-talet. Portion Controls plattor var i det närmaste omöjliga att få tag på. Jag hade lyckats komma över singeln "The Great Divide" och albumet "Psycho-Bod Saves The World". De få plattor som gick att hitta såldes för fantasisummor på skivmässorna på Olympen och i AF-borgen i Lund. Och Portion Control verkade ha lagt av, så något nytt material kunde man ju knappast hoppas på. Vad fanns det för andra liknande band att lyssna på då?

Inte mycket var svaret. Men det fanns något som hette Johnson Engineering Co. och som jag kom över en singel med på nån skivmässa. Jag blev helt tagen. Det här lät ju nästan som Portion under The Great Divide-perioden. Så småningom kom jag över helaalbumet "Unleash" och blev fullständigt tagen. När jag forskade lite i vem den Ian Hicks var som låg bakom projektet visade det sig att han var en ung kille som varit inneboende hos Portion Control och blivit minst sagt inspirerad av sina hyresvärdar. Jag såg fram emot en lång rad ny musik av denne Hicks ...

Men det skulle visa sig att Hicks knappast var någon som slog sig till ro med ett bandnamn (eller en musikstil för den delen). Året därpå lade han ned Johnson Engineering och bildade Havoc med en polare. Lite mer dansinfluenser, lite mindre Portion. Lite mer sväng, lite mindre industrial. Jag minns att Havoc skulle göra en spelning på Stadt Hamburg i Malmö och jag var ganska exalterad över att få se Hicks live, men den blev tyvärr inställd i sista minuten. Sedan dröjde det ett tag innan jag på nytt stötte på Hicks, åtminstone tills jag blev medveten om det.

Jag hade sett Mordant Music nämnas i en del artiklar i Wire Magazine och på andra ställen, men det var först för några månader sedan då de hade en "Invisble Jukebox"-artikel med Mordant som alla bitarna föll på plats. Baron Mordants riktiga namn är Ian Hicks, och det var samma Hicks som jag lyssnat på för snart tjugo år sedan. Lite googlande (det är oerhört mycket enklare att ta reda på saker nu jämfört med för två decennier sedan då jag mest slog i gamla New Life nummer) och så upptäckte jag att Hicks också varit med i det återuppståndna Portion Control fram till 2006 ungefär. (Cirkeln var sluten, kan man säga.) Men Hicks hade inte nöjt sig med att bli ett med sina idoler och förebilder. I mitten av 00-talet lämnade han bandet och bildade bolaget/musikekollektivet/bandet Mordant Music och castade sig själv som den mystiske Baron Mordant aka Briant Morant aka en jävla massa andra varianter.



Som synes av klippet ovan (en smått genialisk mashup mellan Kraftwerk och Throbbing Gristle) ägnar sig Hicks och kompani i Mordant Music åt en säregen form av modern elektronica, inte utan blinkningar till hans industriella rötter, men fri från den genrens alla stela konventioner. Här finns också plats för multimediala konstverk som då Mordant i fjor släppte en samling med statligt producerade brittiska instruktionsfilmer om allt från aids till brittiska kustsamhällen. Med soundtracket var utbytt. Hicks har skrivit ny musik till alla filmerna. I en av filmerna (regisserad av Peter Greenaway) var originalmusiken komponerad av Michael Nyman. Det är uppenbarligen inget fel på självkänslan hos Baron Mordant.



Funderar just nu på var jag ska ge mig in i den svåröverblickbara värld som är Mordant Musics. Kanske hos Mr Maxted (som i och för sig inte tillskrivs Hicks, men allt tycks ganska flytande inom kollektivet) vars två släpp sägs vara bortglömda inspelningar från 1990-talet och som därmed skulle vara minst lika nyskapande som en gång Aphex Twin och Autechre. Eller Mordant Musics "Symptoms", det senaste albumet. Eller kanske med Brain Morants "Discreet Head". Ett 40 minuter långt epos i klassisk krautstil. Berlinskolan möter Radiophonic Workshop med extra allt. Lutar nog mest åt det senaste för tillfället