Sherlock

Ikväll börjar Steven Moffats och Mark Gatiss nytolkning av Sherlock Holmes sändas i svensk tv. Såg själv andra avsnittet igår. (Kunde inte hålla mig, utan köpte dvd:n för någon vecka sedan.) Serien har rosats i snart sagt varje svensk tidning. Den är förvisso högst njutbar, om än kanske inte så revolutionerande som en del verkar tycka. I DN påpekades att den i mångt och mycket är en kopia av samme Moffats Doctor Who (som han tog över till säsong 5 för ett drygt år sedan). Nu vet jag inte riktigt hur korrekt det är rent formellt, eftersom serierna i princip gjordes samtidigt, men det är klart att Moffats handlag syns, konstigt skulle det vara annars. Gatiss medverkan märks också tydligt. Han har också jobbat med Doctor Who en hel del, även om han kanske är mest känd för League of Gentlemen. (Gatiss är till och med så nördig att han skrivit media tie ins till DW en gång i tiden.)



Att kalla Sherlock en kopia av DW är hur som helst en överdrift. De är snarare två parallellspår i Moffats produktion. En något mörkare och mer vuxen och en mer åt familjeunderhållningshållet. Båda sevärda var för sig. Castingen är lysande i båda serierna. Med tanke på vilka skor Matt Smith hade att fylla efter David Tennant är det anmärkningsvärt hur fort man glömde att man saknade Tennant. Benedict Cumberbatch som Sherlock är ett annat lyckokast. Hans överlägset högdragna stil passar perfekt för den konsulterande detektiven. Han är betydligt mindre sympatisk än min tidigare Sherlock-favorit Peter Cushing, men inte desto mindre sevärd.

Det enda problemet med Sherlock är väl egentligen att det än så länge bara finns tre avsnitt av serien (plus en alternativ variant på första avsnittet för oss som har dvd:n). En andra säsong med ytterligare tre avsnitt är på gång, men kommer inte att visas på brittisk tv förrän i slutet av 2011. Dessförinnan kommer dock mer Doctor Who med Matt Smith, så man får väl hålla tillgodo med det så länge.