John Wagner och Judge Dredd

Jag är något av en periodare då det gäller vilka olika typer av författare, musik, tv-serier etc. jag snöar in på. För några år sedan var jag ganska besatt av den brittiska serietidningen 2000AD i allmänhet, och Judge Dredd i synnerhet. Häromveckan upptäckte jag att jag inte läst ut alla samlingsvolymer med Judge Dredd, Strontium Dog och Nemesis the Warlock som jag skaffade mig vid det tillfället och plockade upp Judge Dredd volym 5 ... och blev fast. Min fascination för Dredd bygger nog mer än lite på samma sorts nostalgi som får mig att vurma för Star Wars. Dredd var den första lite svårare, hårdkokta serie jag kom i kontakt med. Det här var någon gång kring 1983/84 (alltså ett par år innan Frank Miller gjorde om Batman och fick mig att vankande gå och vänta på att nästa del i hans The Dark Knight Returns skulle släppas på svenska).

Judge Dredd var brutal och humoristisk på samma gång, med en ironisk känsla för det överdrivna som tilltalade mig. Bilden av hur Dredd först räddar en man som försökt ta livet av sig genom att slänga sig ner från en av de gigantiska skyskraporna i Mega City One och sedan omedelbart arrestera honom för försök till nedskräpning av gatan fastnade i mitt lättpåverkade sinne. Sedan gick åren och Sly Stallone gjorde slut på den lilla entusiam jag fortfarande kände för figuren. Men så började jag prenumerera på 2000AD och skaffade mig ett par samlingsvolymer för några år sedan. Prenumerationen behöll jag bara under ett år, ett nummer i veckan var lite mer än vad jag hann läsa som nybliven pappa, och alla serier höll inte samma höga klass som Dredd och Strontium Dog.

Det var i samband med detta förnyade intresse som jag fick upp ögonen för det djup som trots allt fanns hos Dredd. Med åren hade han mjuknat och även om han alltid varit rättrådig, är den moderne Dredd än mer en figur som står upp för de svaga och förtryckta. Efter att ha jagat mutanter på The Cursed Earth i decennier är han nu en förespråkare för medborgerliga rättigheter för dem.

Det var nu jag också blev medveten om John Wagner, författaren som skapade Dredd tillsammans med Alan Grant och alltjämt skriver mycket av de viktigaste berättelserna om honom. Wagner är annars nog mest känd för sin graphic novel The End of Violence. När jag läste serier som tioåring var jag knappt medveten om att det fanns tecknare, och än mindre författare bakom serierna jag läste. Det var väl egentligen Frank Miller som ändrade på det för min del. Nu finner jag mer och mer att jag kollar vem som skrivit något och går efter det då jag väljer serier.

För den som inte är helt hemma på Dredd kan jag rekommendera det utmärkta albumet Origins som kom för några år sedan. Där berättar Wagner historien om Dredds ursprung på ett sätt som aldrig gjorts förr, och en än mänskligare version av "Old Stoney Face" framträder. Och nej, den har inget med den bakgrund som ges i Stallone-filmen att göra. En ny Dredd-rulle är på gång. Hoppas att den håller sig till Wagners original.