Årets bästa plattor

Ja, då var det väl dags att summera musikåret som gått. När jag kollar på de plattor jag inhandlat i år kan jag bara bittert konstatera att ytterst lite är sånt som har släppts i år. Jag vet inte om det är ett tecken på att man själv börjar bli gammal och inte kan ta till sig något nytt längre eller om det verkligen bara är kass musik som släpps nuförtiden. Jag hoppas på det förstnämnda, då finns det i alla fall hopp.

Så jag får väl nöja mig med årets bästa inköp då (och som vanligt kommer jag ju att vilja revidera den här listan i morgon): Stephen Stills solodebut (eftersom jag precis har skaffat den och är helt hänförd), Klaus Schulzes Timewind (jag upptäckte Schulze på allvar i år och detta är min favorit), Tangerine Dreams Rubycon och Ricochet (dito), Jethro Tulls Aqualung (vet inte varför det har tagit mig så lång tid att upptäcka Tull, men den här plattan är fantastisk, om än lite överpretentiös), Hawkwinds The Hall of the Mountain Grill (fick mig att äntligen fatta grejen med Hawkwind), The Tuss Rushup Edge (oavsett om det är Aphex eller inte så är det grymt) och Aphex Twins Selected Ambient Works 84-92.

Inte sä kontemporärt kanske, men va fan. Så är det.

Tidstjuvar

Bara sticka in på Ikea? Det går inte. Hur lite man än ska ha och hur noga man än har förberett sig för sitt besök i de billiga inredningsdetaljerna palats, så slutar det alltid med att man spenderar minst två och en halv timme innanför de blågula portarna. Man går dit glad i hågen, äntligen ska jag köpa de där bokhyllorna så att vi kan få lite ordning hemma, och så ett par timmar senare sitter man där och äter deras förbannade halvfabrikatsköttbullar ... som de dessutom har mage att skryta om! Swedish meatballs, my ass!

Nej, jag föredrar mer konkreta tidstjuvar. Sådana som förekommer i sf-böcker eller i Doctor Who. Snubbar med den ett subtilt namn i stil med Mr Time eller Kronos eller något sådant. Då är det lättare att identifiera fienden. Med Ikea är det värre. Man tror att det är en vän, men så fort man har anlänt dit börjar monstret att suga ut energin ur en och innan man vet ordet av har det stulit ett par timmar från en. Bara så där. Man vet att det är så och ändå återvänder man dit. Åtminstone varje gång man flyttar. Men nu är i alla fall de där Billy-bokhyllorna inköpta.