Brutal musik

Ibland vill man lyssna på något riktigt hårt. Något riktigt jävla, jävla ... ja, ni vet. Men jag finner alltsomoftast att när jag är på det humöret så blir det till sist ändå alltid något med en och annan melodi i som jag sitter och lyssnar på ändå. Väldigt ofta blir det Laibachs WAT. Det är nog inte den hårdaste platta jag har. Det finns både melodier och stämsång på den, men ändå är det något med soundet på just den plattan som är så blytungt att jag baxnar varje gång jag hör den. Framförallt på "Now you will pay". Världens hårdaste pianon. Utan tvekan!

Självbetitlade album

Stephen Stills första soloplatta heter "Stephen Stills". Hans andra "Stephen Stills 2". Och den tredje "Stills". Fantasifullt. (Han släppte i och för sig några plattor med Stephen Stills Manassas mellan tvåan och trean, men ändå.) Mest stör det mig nog för att "Stephen Stills" är riktigt bra.