Syntcravings

Har på sistone haft rätt starka craving efter en Elektron Monomachine. Ja, du läste rätt. En DIGITAL synt. Men en rätt spännande sådan. Lockas av mångsidigheten och nytänket och att ha allt i en låda. Under semestern hade jag med mig min DSI Mopho och satt och meckade med den en del, och jag måste säga att gränssnittet vinner när man sitter med den i knäet och riktigt koncentrerar sig på vad man sysslar med. Men man kan knappast skylla den för att vara lättprogrammerad, framförallt inte sequencern. Och även om man kan göra väldigt avancerade, närmast trummmaskinsliknande grooves med bara en monofon röst tack vare fyraspårssequencern som kan adressera i princip vilken parameter som helst, så känns det inte direkt som ett komplett kompositionsverktyg. Därför dessa Monomachine-cravings. Tidigare har jag mest dreglat över Elektrons Machinedrum, men nu måst jag säga att jag är betydligt mer lockad av syntvarianten. Men, och det är ett stort MEN, jag har inte direkt tiotusen jag kan hosta upp bara så där. Men så började jag fundera på om inte Monomachinen skulle kunna ersätta min Europa-sequencer, åtminstone MIDI-delen, och att en försäljning av den åtminstone skulle kunna delfinansiera en Monomachine. Nåja, vi får väl se. Jag drabbas ju av såna här cravings då och då, och jag vet inte riktigt hur allvarlig den här är. Och så finns det ju den där Bubblesound VCO:n som jag är vansinnigt sugen på ...