Young Indiana Jones

I desperat jakt på någon lättsam sommarunderhållning köpte jag den tredje och avslutande volymen av Young Indiana Jones under min semester i Skåne. Det var väldigt länge sedan jag såg dem (när de gick på tv på 90-talet, tror jag) och jag var nyfiken på hur jag skulle uppfatta dem nu. Som jag mindes det var de inte fantastiska, men tillräckligt bra för att man skulle följa dem på den tiden. Och de hade väl inte åldrats alltför värdigt. Det är knappast stor tv-konst, trots rejäl budget och en hel rad begåvade skådespelare. En bidragande orsak till att det inte riktigt funkar är nog att Sean Patrick Flannery inte riktigt känns trovärdig som en yngre version av Harrison Ford, han saknar helt enkelt Fords glimt i ögat och komiska tajming. Men det var nog ändå precis vad jag behövde kolla på under semestern.

Kul kuriosa är att Bille August regisserat ett av avsnitten, och bland gästskådisarna märks Pernilla August (som ju senare skulle dyka upp i Phantom Menace), Peter Forth (känd från Spooks), Harrison Ford (som tittar tillbaka och minns sin ungdom i ett avsnitt) och, håll i er, Adrian Edmondson! Den sistnämnde skymtar förbi i följande trailer som bland annat innehåller scener ur Treasure of the Peacock's Eye, ett av de bättre avsnitten och ett av de få som lyckas komma i närheten av den stämning som finns i filmerna (ja, jag räknar så klart inte den andra halvan av fjärde filmen ...). För nåt år sen köpte jag ett samlingsalbum mer serier från 90-talet om den gode doktor Jones, och jag måste säga att de bättre tv-serien förmådde fånga den rätta Indy-känslan.

En intressant sak med dvd-utgåvorna av serien är att George Lucas, in vana trogen, inte kunnat låta bli att pilla med original-serien. Då de visades på tv fick man möta en åldrig, enögd Indy som mindes sin barn- och ungdom i korta sekvenser. De bitarna finns inte längre med. De ursprungligen 45 minuter långar (one hour-show) avsnitten har dessutom klippts ihop till en rad tv-filmer. I en del fall är det lyckat, men i andra känns det väldigt krystat och vad man får är just två avsnitt som till nöds sytts ihop på mitten. Nåväl, man ska väl inte klaga, de har ju i alla fall släppts på dvd.