Wire Magazine Top 50 of 2011

Senaste numret av The Wire damp ner i brevlådan i går. Som vanligt vid den här tiden på året innehöll det en summering av året som gått i den alternativa musikvärlden. Jag brukar roa mig med att se hur mycket på deras topp-50-lista som jag skaffat och lyssnat på under året. I fjor hade jag ganska hyfsad täckning vad jag minns. I år var det inte lika bra. Ett enda album av bland de femtio hade jag, The Advisory Circles "As The Crow Flies", placerat på en måttlige 33:e plats.



Till mitt försvar kan väl nämnas att jag varit inne och tafsat på rätt många av albumen. T.ex. Ekoplekz "Intrusive Incidentalz Vol. 1" (plats 31), Oneohtrix Point Never "Replica" (plats 14) och Laurel Halo "Hour Logic EP" (plats 8). Och det album som låg högst upp på listan var inte heller en helt obekant pjäs: James Ferraros "Far Side Virtual". Ferraro har bland annat samarbetat med Daniel "Oneohtrix" Lopatin och Laurel Halo, och känns som en mycket intressant aktör inom det som oegentligt och lite förklenande kallades hypnagogic pop för ett par år sedan. Fan, ännu ett album som hamnar högt upp på min "att köpa"-lista. Presentkort på Boomkat finns på min önskelista.


Read full review of Far Side Virtual - James Ferraro on Boomkat.com ©

The Time Tunnel

Nästa Irwin Allen-serie jag kastat mig över efter Voyage to the Bottom of the Sea (säsong 1) är The Time Tunnel. Den här serien från slutet av 1960-talet är lite som en amerikansk version på Doctor Who. Två vetenskapsmän deltar i ett topphemligt experiment i tidsresor, men något går fel och de kan inte ta sig tillbaka till sin egen tid. Istället forslas de hit och dit genom tid av rum lite som den gode doktorn gjorde på 60- och 70-talet. innan han lärde sig styra sin Tardis. Budgeten är ganska väl tilltagen för att vara en tv-serie från 60-talet, precis som Allens andra serier. Effekterna känns naturligtvis daterade, men det är ju lite av charmen. Visuellt är annars detta en fest för ögat, med den typ av färgpalett som hör tiden till. De båda huvudrollsinnehavarna är kanske inte riktigt lika bra som de i Voyage, men de fyller sina roller tillräckligt väl för att man ska vilja fortsätta titta. Den pågående story-archen (ska de någonsin komma tillbaka till sin egen tid?) driver serien framåt på samma vis som den man alltid undrade om David Banner skulle klara sig i The Incredible Hulk. Klart sevärd underhållning.

Korg Monotribe 2 free update

Korg har gjort något så oväntat som att släppa en gratis systemuppdatering till sin Monotribe. Den nya systemversionen lägger bland annat till 16 steps sequencing för syntdelen och Sample and hold.funktioner till LFO:n. På äkta old school-manér laddas uppdateringen in som en ljudfil via sync in-porten på Monotriben. Har precis uppdaterat min, och efter ett par försök (det var ljudvolymen på min dator som strulade till det) fungerade det. Att Monotriben bara hade 8 steg för synten var en av de få prylar som jag inte gillade med den, men nu har Korg löst det på ett alledeles förträffligt vis. Monotriben tar ett steg närmare att verkligen bli en fattigmans 303:a. Kolla in mer på Korgs Monotribe-sida.