Korg Polysix för Reason

Korg släpper sin första Rack Extension. En version av deras Polysix-emulering blev det. Hoppas att fler av deras mjukvaru-syntar är på gång. MS-20 känns som den uppenbara efterföljaren. Läs mer hos Korg. Eller gå till Propellerheads och skaffa dig ett ex.

Ekoplekz 101

En av de mest produktiva och intressanta nya artisterna på den elektroniska musikscenen under 2011 och 2012 måste vara Ekoplekz, alias Nick Edwards från Bristol. Edwards har gett ut skruvade murkiga beats och ljudlandskap i en strid ström sedan debuten 2010. Hans estetik är enkel: två händer, två inspelningsspår, en bunke primitiva syntar och effektboxar och en tagning. Jag har tidigare skrivit om hans monumentala "Memowrekz" dubbelkassett som gavs ut på Mordant Music i fjor, men tyckte att det kunde vara på sin plats med en lite mer omfattande genomgång av hans alster. Fullkomlig är den inte, Edwards har en förmåga att spruta ur sig releaser som få andra. Efter ett par egenutgivna kassettsläpp och tolvan "Stalag Zero" på Punch Drunk 2010 släppte Ekoplekz alltså den två timmar långa dubbelkassetten "Memowrekz" på Mordant Music i början av 2011. Det här är nog det bästa stället att börja, om inte blotta omfånget får en att baxna förstås. Kvaliteten är påfallande hög på alla de 33 spåren. "Memowrekz" innehåller många av Ekoplekz mest lättilgängliga och melodiösa spår, även om stilen bäst kan bekrivas som radiophonic/industrial dub. Tänk tidiga Cabaret Voltaire körde genom Lee Scratch Perry mixerbord och sedan genom en effektpedal från realådan i musikaffären, i bästa möjliga bemärkelse. Men melodierna finns som sagt också här, och smyger sig ibland på utan att man först lägger märke till dem. Man skulle kunna tänka sig att Edwards skulle utveckla denna sida på nästa släpp.
Read full review of Memowrekz - Ekoplekz on Boomkat.com © Men det gjorde han inte. I slutet av sommaren 2011 kom Ekoplekz första vinyl/CD-album "Intrusive Incidentalz Vol. 1" på Punch Drunk. De tolv spåren med knappt 35 minuters speltid tog istället fasta på dub och ambient-spåret. Här lyser melodierna i stort med sin frånvaro och det är på det hela taget en mer brutal sida av Ekoplekz som träder fram. Den tidiga brittiska industrial-scenen känns ännu mer närvarande, samtidigt som influenserna från ännu tidigare elektronisk musik också finns här.
Read full review of Intrusive Incidentalz Vol 1 - Ekoplekz on Boomkat.com © Mer melodiöst blev det istället på Ekoplekz samarbete med Bass Clef/Some Truths under namnet Ekoclef. Kassetten "Tapeswap" som släpptes på hösten 2011 av Magic and Dreams är mycket mer lättillgänglig och både dub-sidan och det melodiösa är mycket mer påtagligt. Men så är ju inte enkom Edwards som är ansvarig för det här. Men om man gillar den lite mer mjuka sidan av "Memowrekz" kan "Tapeswap" varmt rekommenderas. Ja, ärligt talat kan den rekommenderas i vilket fall som helst.
Read full review of Tapeswap - EKOCLEF (Ekoplekz & Bass Clef) on Boomkat.com © Ungefär samtidigt som "Tapeswap" släppte också Ekoplekz "Westerleigh Works EP" på Perc Trax. Tre nya, lite mer rytmiska spår, nästan åt technohållet, och en remix av en av Edwards största inspiratörer, Richard H Kirk från Cabaret Voltaire.
Read full review of Westerleigh Works EP - Ekoplekz on Boomkat.com © På våren 2012 kom så "Dromilly Vale EP" på Public Information. På de fem spåren ägnar sig Edwards åt att mer öppet än tidigare hylla sina inspirationskällor från Radiophonic Workshops studior i Maida Vale. Dromilly Vale är Edwards namn på sin egen hemstudio, för att markera hans släktskap med pionjärer som Dick Mills och Delia Derbyshire på BBC.
Read full review of Dromilly Vale - Ekoplekz on Boomkat.com © Ett drygt år efter "Memowrekz" var det sedan så dags för ännu en dubbelkassett på nästan två timmar från Mordant Music: "Skalectrikz". Den första kassetten innehåller improvisationer från hemstudion och den andra liveinspelningar från det gångna året. Det är inte helt tydligt var gränsen mellan de båda typerna av inspelningar går när man lyssnar på den i ett svep. Möjligen känns det som om Edwards tar ut svängarna lite mer på live-materialet och hamnar ibland nära ren noise. Studio-spåren känns lite mer eftertänksamma och tillbakalutade. På det helöa taget kanske inte någon ny "Memowrekz", men väl någonting väl så intressant och ytterligare ett steg i Edwards musikaliska ljudresa. De tidiga industrialreferenserna känns än tydligare än tidigare, och mer än en gång kommer jag att tänka på Maurizio Bianchi.
Read full review of Skalectrikz - Ekoplekz on Boomkat.com © På Nick Edwards senaste släpp, den här gången under det nya namnet Esemble Skalectrik, utforskar han släktskapet mellan Radiophonic Workshop och tidig brittisk industrial än mer explicit än tidigare. Titeln "Snuff Mill Tapes Vol. 1" syftar så klart delvis på Dick Mills. Ett av spåren bär titeln "Sootcliff Eggend", en anspelning på det ökända power electronics-projektet Sutcliffe Jugend. Här ägnar sig Edwards åt längre mer omväxlande kompositioner än tidigare. Det här är en riktning han gärna får utforska mer, även om jag har på känn att han kommer utveckla sin stil ytterligare till nästa släpp, som med hans vanliga release-takt väl lär dyka upp om ett par veckor. "Snuff Mill Tapes Vol. 1" finns bara tillgänglig digitalt via bandcamp, men det innebär alltså att man kan streama hela albumet gratis. Så vad väntar ni på, stick dit och lyssna, vet jag.

Drokk!

Geoff Barrow är kanske mest känd som en av medlemmarna i Portishead, men hans musikaliska aktivitet är långt mer omfattande än så. Nu har han tillsammans med Ben Salisbury släppt en platta med titeln "Drokk. Music inspired by Mega-City One". Som ni kanske förstår handlar det om musik inspirerad av den tecknade serien Judge Dredd. ("Drokk" är Dredds kraftuttryck framför andra.) Om det här är musik till en film som aldrig blev av, eller om det aldrig fanns någon film till att börja med, spelar mindre roll. Musiken på plattan känns lika mycket inspirerad av serien som den tid den från början tillkom i. Tänk er en blandning av John Carpenters sjuttiotals-soundtracks eller kanske de soundtracks Tangerine Dream åstadkom vid samma tid. Allt känns gammalt och slitet, i de ordens bästa bemärkelse. Det är nog ingen alltför djärv gissning att det använts en och annan vintage synth i produktionen. Effekten är hur som helst att man transporteras tillbaka till ett retrofuturistiskt sjuttiotal fyllt av dystopisk framtidstro.
Read full review of ‘Drokk’ Music Inspired By Mega-City One - Geoff Barrow & Ben Salisbury on Boomkat.com ©