Harald Grosskopf

Harald Grosskopf var trummis i Wallenstein och Ash Ra Tempel innan han började lira med Klaus Schulze i mitten av 1970-talet. Grosskopf stod för trumspelet på klassiska Schulze-album som Moondawn, Body Love och X, samt ackompanjerade Schulze på otaliga livespelningar. Efter att Schulzes magnifika dubbelalbum X kom ut 1978 valde dock Grosskopf att gå sin egen väg.

Han flyttade ut på landet och utrustad med en Minimoog, en Oberheim Twovoice och en ARP-sequencer började han spela in en soloplatta på en enkel Revox-bandare. Synthesist släpptes 1979 och har uppnått kultstatus i syntrevivalkretsar. I våras släppte RVNG en nyutgåva som vinyl och download, ackompajerad av en platta där bland andra Oneohtrix Point Never remixar spår från den.

Synthesist är verkligen ett utmärkt exempel på sen sjuttiotalskosmische. Spåren från Grosskopfs tid med Schulze är tydliga, men Synthesist är mycket mer lättillgänglig än Schulzes musik. Framförallt är spåren mycket kortare. På den 45 minuter långa plattan ryms hela 8 spår. Titelspåret är nog plattans standout-track. Det här är en klassiker inom instrumental syntmusik på samma nivå som Schulzes och Tangerine Dreams plattor.


Read full review of Synthesist - HARALD GROSSKOPF on Boomkat.com ©

Grosskopf var också verksam som producent vid den här tiden och satt bland annat bakom mixerbordet då You spelade in sin Electric Day, en annan sen kosmischeplatta som återutgavs av Bureau B tidigare i år. Även den rekommenderas för den som lyssnat sönder sina Schulze-plattor. På Electric Day är jazzinfluenserna större än på Synthesist, men de snygga sequencer-basarna känns igen. Ännu en platta som får en att tänka: Hur fan har jag kunnat missa det här?


Read full review of Electric Day - YOU on Boomkat.com ©

Back in office

Efter ett par sommarslöa månader (ja, eller rättare sagt en semesterslö och dessförinnan en sönderstressad för att kunna vara ledig) så är jag tillbaka bakom tangenterna och ska försöka skärpa till mig lite med inläggen. Sommaren har kanske inte gått helt och hållet i musikens tecken, men ett och annat har det blivit. Återkommer med individuella inlägg om olika artister och plattor, men i sommar-ipoden har bland annat följande snurrat:

Mist - House
Forma
Keith Fullerton Whitman - Disingenuity/Disingenuousness
You - Electric Day