Klaus Schulze igen

Fick två cd med Schulze jag hade beställt från play.com med posten i dag. "Blackdance" från 1974 och "Dosburg Online" från 90-talet. Den första hade jag tänkt införskaffa ett tag, den andra köpte jag mest för att play hade den på sin clearance sale för fyrtiofem spänn. (Det var i och för sig "Blackdance" också, men den hade jag tänkt skaffa ändå.)

Det som är så trevligt med Schulzes utgivning på cd är att den kraft man lagt ner på förpackningen. Återutgåvorna som började komma 1995 på InsideOut är alla i digipack med ett häfte med kortfattad info om den aktuella inspelningen och tidstypiska bilder. Själva cd-skivorna är pressade med en vinylliknande bild. Speciellt kul är det att varje skiva har rätt antal spår på vinylreplikan. Det är små detaljer som de här som gör att jag tycker att det känns värt att skaffa skivan istället för att nöja mig med en download från iTunes. Men det är klart så tillhör jag också skivsamlargenerationen.

Och musiken då? Har precis börjat lyssna. "Blackdance" är lite udda eftersom Schulze bland annat spelar akustisk gitarr på den. Det är också den första plattan där han använder "riktiga" syntar. Tidigare var det mest orglar och effektlådor och sådant. Det jag har hunnit höra låter lovande. Definitivt hörlursmusik för nedsläckta rum. Avslappnande och hypnotiskt utan att bli menlös muzak.