Syntböcker

Vid ett besök nyligen på Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan i Stockholm slog en sak mig. Jag stod och tittade på ett av alla ”rea”-bord som möter en vid ingången. Det här bordet var fyllt av musikböcker. En avdelning på bordet innehöll bara böcker om instrument. De flesta böckerna var påkostade, genomillustrerade praktverk. Det som blev plågsamt tydligt av urvalet på bordet var vilka instrument som föräras denna typ av verk. Nästan alla böckerna handlade om gitarrer. Tyvärr är inte detta något som gäller endast i just denna bokhandel, det avspeglar ganska väl utgivningen i stort.

Nu är det inte så att jag har något principiellt emot gitarrer. Jag spelar själv gitarr, betraktar mig väl som en acceptabel kompgitarrist, och självklart ska det finna praktverk att dregla över för de inbitna gitarrfantasterna. Men det måste väl finnas en marknad också för praktverk om andra instrument. Visserligen finns det ett och annat verk om instrument i stort, men det är oftast översiktsverk som inte går på djupet.

För att komma till saken så är det i första hand böcker om syntar och andra elektroniska instrument jag saknar. Det är den typ av instrument jag är mest intresserad av och tillgången på böcker om dem är synnerligen begränsad. Boken ”Vintage Synthesizers” består i huvudsak av artiklar från den amerikanska tidskriften Keyboard Magazine och är läsvärd, men innehåller tyvärr bara ungefär ett ark färgbilder. Det numera utgångna tvåbandsverket ”Analogue Synthesizer A-Z” har jag själv inte lyckats införskaffa. Dessa två är de enda egentliga översiktsverken över synthesizers jag känner till.

Det finns andra böcker som handlar om hur man till exempel programmerar syntar, men då är det mer frågan om handböcker i stil med ”Lär dig spela gitarr”. De maffiga bildverk som föräras gitarren lyser med sin frånvaro.

Vad beror då detta på? Jag skulle gissa att a, gitarren har en något längre historia, b, gitarren har ett mer uniformt utseende och har kommit att bli något av en ikon för modern musik, c, de som fattar utgivningsbesluten inser inte hur många retrotörstande syntnördar det finns i världen.

Just det där med gitarrens utseende tror jag är viktigt. En synt kan ju se ut på en rad olika sätt, den behöver till exempel inte ens ha någon klaviatur, den kan vara liten och rymmas i handflatan eller den kan vara så stor att den täcker en hel vägg. Men just därför borde det ju vara mycket intressantare att ge ut ett fyrfärgspraktverk om de här instrumenten.

Nåväl, jag lär nog få vänta på dylika böcker. Så länge får man väl vara tacksam för att det finns sajter som www.vintagesynth.com.