Visst är det tråkigt att sitta och se sitt futtiga sparkapital gå upp i rök, eftersom man trots bättre vetande litade på bankmän som talade om aktiefonders förträfflighet. Men då man slutat grubbla över det så behöver ju kristider inte vara negativt på alla plan, till exempel inte för kulsturskapande. Per Sinding Larsen hävdade för ett tag sedan i en morgonsoffa att krisen på Wall Street 1987 gav oss grungen. Huruvida hans analys håller vill jag inte ge mig in på, inte heller huruvida skapandet av grungen var något positivt eller ej.
Men det finns något lugnande i idén. Jag har aldrig gett särskilt mycket för tanken om den lidande konstnären, så jag tror knappast att det är krisen i sig som ger upphov till intressant ny kultur. Joppe Pihlgren (också han i en morgonsoffa, tror jag) kommenterade för någon vecka sedan att det är rätt skönt med lågkonjunktur. Då behöver man inte känna sig lika stressad och pressad att prestera, hjulen snurrar lite långsammare ett tag och det finns tid till eftertanke. Kanske är det just därför som lågkonjunktur kan leda till att det skapas ny och spännande musik. Man får äntligen tid att koncentrera sig på viktigare saker än att berika sig själv och komma först till det högt satta mål som för tillfället är mest fashionabelt. Lugn och ro. Ro och tid att skapa. Vem behöver inte det? Välkommen lågkonjunktur!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment