Funkkhadafi

Under den senaste tidens oroligheter i Libyen har jag slagits av hur litet jag egentligen vet om både landets diktator och landet i allmänhet. En okunnighet som jag skäms en smula för. Det är talande att jag så fort jag läser Gadaffi, Khadaffi eller nån annan stavning (beroende på vilken tidning man läser, den svenska pressen är påtagligt oense om hur man ska transkribera namnet) kommer att tänka på Front 242:s gamla slagdänga Funkhadafi. Jag är ganska övertygad om att den ska läsas ironiskt, men med tanke på hur bilden av diktatorn förändrats över tid kan man inte vara helt säker. Funkhadafi gavs ut 1985, dvs. före Lockerbie-katastrofen. Att lyssna på den just nu ger hur som helst en bitter bismak i munnen. Oavsett hur ironiskt menad den än är, känns det inte okej för tillfället.



Men om man vidgar den musikaliska vyn en smula ser man att Funkhadafi ansluter till en tradition inom EBM som inte väjer för att använda diverse diktatorers namn i helt absurda sammanhang. DAF:s Dermussolini är väl den mest kända, där Mussolini och Hitler radas upp tillsammans med de politiska inriktningar de representerar. "Tanzen Kommunismus!" Politiskt korrekt? Nej, knappast. Konstnärligt intressant? Absolut.