Richard Hannay

John Buchan, 1st Barn Tweedsmuir, var en skotsk politiker och författare som levde 1875-1940. Mest känd idag torde han vara för thrillern De 39 stegen, som låg till grund för Hitchcocks film från 1935. Boken utspelar sig strax före första världskriget, medan filmen utspelar sig i sin egen nutid, strax innan det krig som ska komma att bli andra världskriget.

I De 39 stegen introducerades hjälten Richard Hannay, en något ruffig karlakarl med rötterna i Sydafrika. Buchan skrev också flera andra böcker om Hannays fortsatta äventyr. Jag har precis läst den andra i raden, Greenmantle. (De 39 stegen läste jag för ganska länge sedan.)



I Greenmantle får vi möta Hannay något år efter händelserna i De 39 stegen. Hannay har hunnit få sitt elddop i skyttegravarna, och i bokens början befinner han sig i England som konvalescent efter en krigsskada. Han längtar som alla riktiga män vid den här tiden (om man ska tro författaren) efter att åter få göra sin plikt för fosterlandet. Istället får han ett uppdrag av underrättelsetjänsten.

På krigets sydöstra front finns Turkiet, som stöds av Tyskland och Österrike. Engelsmännen (och de australiensare och nyzeelaändare som blev kanonmat där) har just lidit ett svidande nederlag vi Gallipoli strax söder om Istanbul, i ett försök att öppna en sydlig sjörutt till Ryssland. I boken har man fått nys om att tyskarna försöker understödja ett islamistiskt uppror i regionen. De ska utnyttja sig myten om en frälsare vid namn Greenmantle - mannen med den gröna manteln. Britterna befarar att denne frälsare ska lyckas uppvigla hela Mellanöstern och Nordafrika mot engelsmännen och ryssarna i området. För britterna som har betydande intressen i regionen vid den här tiden skulle det vara förödande.

Parallelerna till dagens utveckling i området fick mig intresserad av boken. Någon vidare ny förståelse erbjuder den dock inte. Däremot är det intressant att se vilket intresse västmakterna visat det här området och hur viktig de potentiella oljefyndigheterna var redan då. Men ärligt talat är det inte här dess kvaliteter ligger. Och den människosyn och öppna rasism som förekommer i boken är direkt motbjudande. Men jag tillhör inte den skola som tycker att man ska förbjuda eller skriva om gamla böcker för att de inte förmår leva upp till vår tids moraliska och etiska krav. Då hade inte mycket av världslitteraturen funnits kvar. Man får istället läsa med en medvetenhet om när texten är tillkommen och vilka föreställningar som rådde i samhället då. Sådan läsning kan bara bidra till ökad förståelse för historien. I Greenmantle är de här inslagen också närmast parodiska, som när Hannay på fullt allvar håller upp de brittiska folken som skapelsens krona.



Nej, Greenmantle ska läsas som det den var avsedd som: en rappt berättad underhållningsroman, ett äventyr av klassiskt snitt. Här har den uppenbara kvaliteter som gör att den fortfarande finns tillgänglig i ett flertal utgåvor nästan hundra år efter att den första gången gavs ut 1916. En bidragande orsak till att jag kastade mig över den var Penguins vackra omslag och lättlästa typografi. Ett sant läsnöje. Måste nog skaffa mig fler utgåvor i den här serien. Funderar på Erskine Childers The Riddle of the Sands härnäst.