Clavia Nord Drum ännu en bild

På den här bilden får man en uppfattning om storleken på Nord Drum, och jag måste säga att den ser bra mycket mindre ut än jag först trodde. Det förklarar frånvaron av indivuella rattar för de olika parametrarna.

Clavia Nord Drum ny bild och prisgissning

Clavia lade i dag ut en ny bild på sin kommande Nord Drum:



Den här gången syns frontpanelen tydligt. Att det är frågan om en "Virtual Analog Drum Synthesizer" råder det inte längre någon tvekan om. Av panelen att döma kommer den att ha 4 trumröster, var och en med en dedikerad trig-ingång. Annars är väl inte första intrycket alltför wow-präglat. Panelen känns på något vis gammaldags och inte särskilt intuitiv. Men osvuret är bäst tills vi vet mer om vad den här lilla röda burken kan göra. Det verkar finnas hyfsat många parametrar per röst i alla fall, men det hade varit betydligt mer spännande om de fått varsin ratt så att man kunde komma åt många parametrar samtidigt.

Enligt Synthtopia kommer priset i Storbritannien att vara 399 pund, vilket borde innebära att den landar runt 5 000 spänn i Sverige, med högre moms inräknad. Verkar väl vettigt. En bra bit under Machine Drum, men det här verkar å andra sidan vara en rätt mycket mindre avancerad burk. Om det halkar ner mot en 3 papp ungefär, så skulle den bli riktigt intressant.

NAMM 2012

Mycket nyheter på gång inför NAMM nästa vecka. Några av de mest intressanta är:

Clavia verkar vara på gång att släppa en trummaskin vid namn Nord Drum. Än så länge har de bara lagt upp en teaser-sida på www.norddrum.com/ En slogan som "The drums of the future comes from the past" kan syfta både på bolagets egen historia med ddrum och på en box med virtuell analog trumsyntes à la deras Nordsyntar. På NAMM kommer de att presentera den. Med rätt pris kan det bli riktigt spännande. Den första Clavia-produkt jag är nyfiken på sedan de avslutade sin Modular-serie.



Moog har redan släppt alla detaljer om sin nya minstingsynt: Minitaur. En liten bassynt med riktiga fysiska kontroller för allt (till skillnad från Phatty-serien) baserad på Taurus 3. Riktigt kul! Och till ett vettigt pris en bra bit under Slim Phatty.



Akai uppdaterar sin MPC-serie med tre nya produkter. En MPC Renaissance, en top of the line MPC med extra allt, en MPC Studio (som verkar vara deras version av Maschine ungefär) och en MPC Fly (som de ännu inte presenterat detaljerna om, kan vara en controller, kan vara en app, kan vara en controller-app, har inte riktigt blivit klok på det än).



Casio släpper sin första riktiga synt sedan 1980-talet, XW-P1. Det är kul att de verkar vara på väg tillbaka, även om det kanske inte är så att man hoppar upp och jublar över just den här produkten.



Nu återstår bara att se om bjässarna Korg och Roland har något på gång. Med tanke på att Korg släppte nyheten om två nya Monotroner i november och annars brukar ha mest kul att visa i Frankfurt är det väl inte så troligt att de kommer med något jättespännande här. I fjor var de i full gång med att försöka bygga upp någon form av hype kring sin Kronos-workstation vid det här laget. Roland förväntar jag mig väl (liksom de flesta) väl inte så mycket av, men man hoppas ju alltid.

Lost In Space

Har tagit mig ett par avsnitt in i min Lost In Space-box sedan julafton. Här är en liten trailer för första säsongen av serien, i glorious black and white. Over the top emellanåt, kan man väl säga. Är man ute efter ett välspelat sf-drama för vuxna bör man söka annorstädes.

Julklappar 2011

Efter alla stressinköp inför julen tänkte jag helt skamlöst (men ganska kortfattat) referera mina egna takings från tomten:

1. En Electro-Harmonix Memory Toy som tyvärr inte fungerade som den skulle. Delay-effekten droppade ut plötsligt och oförklarligt. Verkade vara glapp någonstans. Tillbakaskickad till affären.

2. Lost In Space dvd-box. Lite härlig retro-sci-fi från Irwin Allen. Tre säsonger på 23 diskar.

3. How To Wreck a Nice Beach. Fantastiskt snygg bok om vocoderns historia. Illustrerad i fyrfärg.

4. Presentkort på iTunes.

Ja, det var i alla fall lätt att ta klapparna med sig från firandet i Skåne. Annat var det med min sons Legoskörd ...

Monofonens bästa album 2011

Efter att ha läst ett antal "årets bästa"-listor de senaste veckorna tyckte jag att det var dags att sätta ihop en själv. Som vanligt är det smått omöjligt att få till något vettigt. De senaste åren har jag haft problem med sådana här listor eftersom jag mest lyssnat in mig på gammal musik, t.ex. Klaus Schulze och annan krautrock. Det har helt enkelt inte funnits så mycket nytt i mina spellistor. Men så icke i år. Nu var problemet snarare att rangordna allt nytt jag upptäckt och lyssnat in mig på. Men här kommer i alla fall ett försök:

1. Golden Retriever - Light Cones
En ny upptäckt för min del. Deras senaste fullängdare på Root Strata är det bästa i nykosmische-genren sedan Emeralds senaste album 2010. Kombinationen basklarinett och modularsynt känns inte som någon pretto-gimmick, utan tillför istället ett eget uttryck till en genre som börjat gå på tomvarv. De nyklassiska dragen i musiken gör att den Golden Retriever borde ha en mycket större potentiell publik än de arenor de än så länge rör sig på.

2. Bee Mask - Canzoni Dal Laboratorio Del Silenzio Cosmico
En av de första releaserna på John Elliots nystartade imprint Spectrum Spools på Editions Mego. Den här typen av musik kan lätt bli pretentiöst effektsökeri, men Bee Mask lyckas hålla sig på rätt sida det stängslet. Det är också befriande med någon som använder vilka instrument och ljud som faller honom in, och inte slaviskt följer vilken analogpuristisk/retrosynt-trend som för tillfället råder. Den här korta plattan är definitivt en av årets höjdpunkter inom experimentell elektronisk musik åt det mer eftertänksamma hållet.

3. Ekoplekz - Memowrekz
Det här var året då jag upptäckte Mordant Music, och av bolagets releaser det här året skiner nog den här klarast. Ekoplekz skruvade analoga rytmer och muterade dub basar ger en fingervisning om hur modern dansmusik skulle ha låtit om det varit Radiophonic Workshop som blivit stilbildande istället för Kraftwerk.

4. The Advisory Circle - As The Crow Flies
Det här var också året då jag upptäckte Ghost Box och det här är definitivt det bolagets viktigaste släpp. Jon Brooks gav också ut ett par utmärkta download-album på sin egen label Café Kaput, t.ex. Music For Thomas Carnacki, men det är den här under hans Advisory Circle-alias som är den bästa, ja, det är nog Brooks bästa platta någonsin. Underbart melodisk och melankolisk instrumental syntpop åt det mer drömska hållet, med mer än en dos av nostalgiskt blickande på barndomens tv-vinjetter.

5. Jürgen Müller - Science Of The Sea
Den här plattan lanserades som en bortglömd skiva från början av 1980-talet av Brad Roses Digitalis label. Hur mycket sanning det ligger i det påståendet kan man tvista om, men det här är en alldeles fantastisk liten ambient electronica-pärla. Trots sina bara drygt trettio minuter känns den episk i sina proportioner. En platta att komma ner i varv till.

6. Laurel Halo - Hour Logic EP
Ett ganska sent inköp under året för min del. Först när den hamnade på tio i topp på The Wires årslista insåg jag att det var dags att sluta tveka och punga ut de dryga fyrtio spänn den kostar på Boomkat. Helt klart ett av årets bästa släpp från Brooklyn-scenen. Här tyglar Halo sin poppigare sidor från debuten och hennes gästspel på Games EP. En fantastisk blandning av lättillängligt och svårt, ofta på en och samma gång. Av någon anledning får den här plattan mig att tänka på Underworlds "Second Toughest In The Infants" i sin attityd och sitt ambitiösa anslag, utan att de två skivorna egentligen låter särskilt mycket som varandra.

7. Mark McGuire - A Young Persons Guide
Det var tajt mellan Emeralds-medlemmarna om vem av deras sidoprojekt som skulle hamna på den här listan. Både John Elliot (Mist - House) och Steve Hauschildt (Tragedy & Geometry) har släppt lysande plattor i år, men det är nog ändå McGuires samling med tidiga kassettspår som jag lyssnat mest på. Fullständigt lysande bilmusik när man kör över de böljande skånska fälten på sommaren. McGuires Goettsching-inspirerade gitarrslingor skimrar och gnistrar i kapp med rapsfälten. Tyvärr var inte hans Get Lost med nyinspelat material som kom i höstas lika spännande. Men nu väntar vi på nästa "riktiga" Emeralds-platta.

8. Ricardo Donoso - Progress Chance
En liten överraskning som jag snubblade på efter att jag börjat intressera mig för Digitalis släpp på allvar. Donoso gör instrumental minimalistisk musik som både doftar kosmische och sen chill-out efter en ångande trance session. En platta som växer efter några lyssningar, då de små nyanserna kommer till sin rätt.

9. Demdike Stare - Tryptych
Egentligen en samling bestående av tre plattor släppta under 2010, men den här versionen med nytt extramaterial kom först i januari 2011. Demdike Stare gör mörk musik som pendlar mellan dubstep, radiophonic biblioteksmusik, dark ambient, hauntology och minimalistisk techno. Ett band som lyckats göra något eget av alla ingredienser de blandar.

10. Moon Wiring Club - Somewhere A Fox Is Getting Married
Egentligen är inte det här min favoritskiva med MWC och deras senaste, Clutch It Like A Gonk, har jag inte ens hunnit lyssna på än, men det här året har jag lysnat vansinnigt mycket på MWC, framförallt Striped Paint For The Last Post (2009) och A Spare Tabby At The Cat's Wedding (2010). Somewhere är också en spännande platta som släpptes som någon form av hyllning till det brittiska kungliga bröllopet. Humor och hippa beats går hand i hand. Kan han bara se till att släppa Clutch It Lika A Gonk som download snart också.

Runners up: Skinny Puppy - HanDover, Thanet - Receiving Calls, Motion Sickness Of Time Travel - Luminaries & Synastries, Fennesz - Seven Stars, Xeno & Oaklander - Stes & Lights, Steve Hauschildt - Tragedy & Geometry, Mist - House, Jon Brooks - Music For Thomas Carnacki