Showing posts with label Martin Gore. Show all posts
Showing posts with label Martin Gore. Show all posts

23 October 2012

New from Depeche Mode

At a press conference today Depeche Mode announced the first leg of their coming tour following on from the release of their new album in the spring. The event was introduced by a video of a new DM track from the album along with a nice in studio video showing of Martin Gores (at least I presume the majority is his) vast synth collection. Apart from huge modulars (dot com/moog? and eurorack) a Synthi A is seen. And a bunch load of other stuff.

Great vid, ok song, but the disappointing part is that their only gig in Sweden will be at the Peace & Love festival in Borlänge. Not the appropriate setting for a Black Celebration in any sense of the word.

10 May 2012

VCMG

I mitten på mars var jag med om en enormt nostalgisk händelse. På den tiden då musik bara kunde köpas i fysisk form var ett nytt albumsläpp från en av ens favoritartister en stor händelse, och många var de gånger jag med darrande händer tog mig in till Folk å rock i Lund för att inhandla Depeche Modes, Nitzer Ebbs eller kanske Front 242:s senaste. Det är sällan något dylikt låter sig göra idag. Ofta helt enkelt av den anledningen att det inte finns någon skivaffär, ens i Stockholm, som får in de artister jag går igång på samma dag som plattorna släpps. Men då VCMG:s album släpptes erfor jag något av svunna tiders magi då jag efter jobbet släntrade ivög till HMV i Chichester och lyckades plocka upp ett ex av SSSS. Att det var just Vince Clarke och Martin Gore som låg bakom plattan och att den släpptes på Mute förhöjde känslan avsevärt. Att det sedan visade sig vara en nästan oväntat bra och angelägen platt gjorde ju inte något. På många sätt är detta det bästa de båda herrarna lyckats få till på mången år. Möjligtvis med undantag från John The Revelator och Precious på Playing The Angel, som väl är Martin Gores enda riktigt felfria kompositioner sedan Ultra. För Clarkes del behöver man leta sig tillbaka enda till nittiotalet och I Say, I Say, I Say för att hitta något som känns lika relevant. Med andra ord, två gamla hjältar som faktiskt förmår leva upp till förväntningarna.
Read full review of SSSS - VCMG on Boomkat.com ©