Skrev om Mark McGuire från Emeralds för någon månad sedan. Nu har jag äntligen blivit färdig till att skaffa samlingen A Young Persons Guide to ... På en dubbel-CD har McGuire tillsammans med Peter Rehberg (aka Pita) på Edition Mego gjort ett urval ur McGuires tidiga kassett- och CD-r-släpp. Det är minst sagt imponerande att man lyckas fylla drygt två timmar med så hög kvalitet, speciellt med tanke på att McGuire knappt är 25 fyllda. Här står gitarren i centrum, men det blir sällan tunt eller tråkigt. McGuires arpeggio-spel är tydligt inspirerat av Manuel Göttsching och Michael Rother. Speciellt plattans andra, lite mer nedtonade del är fullständigt lysande. Mest har jag än så länge fastnat för avslutande "Inside Where It's Warm".
Harmonia är nog det närmaste en supergrupp Krautrocken kom. Även om det var vanligt med samarbeten och bandmedlemmar som vandrade fram och tillbaka så känns Harmonia ändå störst i de här sammanhangen (möjligen med konkurrens från Electronic Meditation-sättningen av Tangerine Dream, med både Klaus Schulze och Conrad Schnitzler, men det var före någon av dem blivit särskilt uppmärksammad på annat håll).
Harmonia bestod av hela Cluster (Hans Joachim Roedelius och Dieter Moebius) samt Michael Rother från Neu! På bandets andra platta "Deluxe" fanns också Mani Neumeier från Guru Guru med på trummor. Just "Deluxe" införskaffade jag när jag var i Berlin nyligen (på Mediamarkt på Alexanderplatz av alla ställen ...). Varför det tagit mig så lång tid att upptäcka den har jag inget vettigt svar på, framförallt efter att ha sett Michael Rother framföra titelspåret live under HalloGallo2010-turnén i höstas:
""Deluxe" är kort och gott fullständigt lysande. Det bästa från Cluster kombinerat med Rothers vagt österländskt influerade gitarrslingor. Och Neumeiers trummande är helt i klass med Klaus Dingers (Neu!) eller Jaki Liebezeits (Can). Äkta krautisk motorik med andra ord. Bland de sex spåren är "Deluxe" och "Monza" ett slags motpoler, där den senare utgör ett mer energiskt svar på den förra.
Ett år senare ägde ett par sessions rum med Harmonia och denna gång var även Brian Eno med. Banden glömdes bort och det dröjde ända tills 1997 innan något från de inspelningarna släpptes. Som man skulle kunna misstänka var det mindre motorik och mer ambient över dem. Klart lyssningsvärt, men inte i klass med "Deluxe".
Året innan "Deluxe" spelade Harmonia in sin första platta "Musik von Harmonia". Varken den eller "Deluxe" finns att köpa som downloads, men är som tur är tillgängliga på, om än väl dyra, cd-utgåvor. "Deluxe" finns dessutom på Spotify.
Harmonia gjorde några spelningar tillsammans mellan 2007 och 2009. Här spelar de "Deluxe" i Stavanger 2008:
