Harmonia Deluxe

Harmonia är nog det närmaste en supergrupp Krautrocken kom. Även om det var vanligt med samarbeten och bandmedlemmar som vandrade fram och tillbaka så känns Harmonia ändå störst i de här sammanhangen (möjligen med konkurrens från Electronic Meditation-sättningen av Tangerine Dream, med både Klaus Schulze och Conrad Schnitzler, men det var före någon av dem blivit särskilt uppmärksammad på annat håll).

Harmonia bestod av hela Cluster (Hans Joachim Roedelius och Dieter Moebius) samt Michael Rother från Neu! På bandets andra platta "Deluxe" fanns också Mani Neumeier från Guru Guru med på trummor. Just "Deluxe" införskaffade jag när jag var i Berlin nyligen (på Mediamarkt på Alexanderplatz av alla ställen ...). Varför det tagit mig så lång tid att upptäcka den har jag inget vettigt svar på, framförallt efter att ha sett Michael Rother framföra titelspåret live under HalloGallo2010-turnén i höstas:



""Deluxe" är kort och gott fullständigt lysande. Det bästa från Cluster kombinerat med Rothers vagt österländskt influerade gitarrslingor. Och Neumeiers trummande är helt i klass med Klaus Dingers (Neu!) eller Jaki Liebezeits (Can). Äkta krautisk motorik med andra ord. Bland de sex spåren är "Deluxe" och "Monza" ett slags motpoler, där den senare utgör ett mer energiskt svar på den förra.

Ett år senare ägde ett par sessions rum med Harmonia och denna gång var även Brian Eno med. Banden glömdes bort och det dröjde ända tills 1997 innan något från de inspelningarna släpptes. Som man skulle kunna misstänka var det mindre motorik och mer ambient över dem. Klart lyssningsvärt, men inte i klass med "Deluxe".

Året innan "Deluxe" spelade Harmonia in sin första platta "Musik von Harmonia". Varken den eller "Deluxe" finns att köpa som downloads, men är som tur är tillgängliga på, om än väl dyra, cd-utgåvor. "Deluxe" finns dessutom på Spotify.

Harmonia gjorde några spelningar tillsammans mellan 2007 och 2009. Här spelar de "Deluxe" i Stavanger 2008:

Skivor som konstobjekt

På sistone har jag funnit mig själv sittande dreglande över det tyska skivbolaget Vinyl-On-Demands hemsida vid ett flertal tillfällen. I dag kunde jag inte hålla mig längre utan lade in en beställning på Portion Control-boxen. 7 vinylplattor fullproppade med det mesta av Portion Controls produktion under åren 1980-83, den absolut intressantaste perioden i deras historia. Förutom skivorna innehåller boxen en t-shirt, en dvd med gamla videor och liveframträdanden och en bok på 60 sidor, allt förpackat i en lyxig metallbox. Boxen finns dessutom bara i 600 numrerade ex. Till det facila priset av en dryg tusenlapp.

Första gången jag fick syn på den här boxen, någon gång i somras, tyckte jag att den var alldeles för dyr. Men sedan jämförde jag lite med vad annan nytillverkad vinyl kostar. Ta till exempel de nyutkomna Neu!-boxen. Mellan 1500:- och 2000:- för fyra album och en maxi, t-shirt, bok och lite annat. Och den innehåller bara en handfull tidigare osläppta spå.r. Plötsligt framstod inte Portion Control-boxen som särskilt dyr längre. Och den är ändå en av de dyrare släppen på V-O-D.

Viny-On-Demand är inte direkt något vanligt skivbolag. Som namnet antyder släpper de uteslutande vinyl, men det är egentligen inte där det unika ligger. Deras utgivning består i princip bara av återutgivningar av gammalt material av tidig industrial och minimal synth/electro, material som tidigare bara funnit tillgängligt på sedan länge utgångna kassetter och vinylplattor, oftast material som är extremt svårt att få tag på och/eller vansinnigt dyrt att skaffa sig på samlarmarknaden. Med det med i beräkningen blir plötsligt prissättningen ännu mer förmånlig. Lägg till det att de flesta släppen i sig snabbt bli samlarobjekt då de sålts ut. Priserna på boxar som kom för bara något år sen med tidigt material av SPK och Nurse With Wound till exempel har redan sett värdet mångdubblas.

Men det är inte som en investering jag köper Portion Control-boxen, utan på grund av en oemotståndlig kombination av spännande unikt material, fantastisk påkostad paketering och ett visst mått av vinylnostalgi. Det var länge sedan jag var lika upphetsad över ett skivinköp.

Kolla in Vinyl-On-Demand här