Skinny Puppy

Har äntligen haft tid att skaffa och lyssna in mig på HanDover med Skinny Puppy, plattan som någon recensent kallade SP:s svar på Guns'n Roses Chinese Democrazy (tror det var Johanna Paulsson i DN), dvs. en platta som är på gång väldigt länge, och vars releasedatum flyttas fram gång på gång innan det äntligen kommer. Lite var det väl så med HanDover. Den var på gång för första gången för ungefär två år sedan, men så satta SPV:s konkurs käppar i hjulet och SP hann med ett par turnéer utan platta innan Handover äntligen kom ut i slutet på oktober i år. Men är det egentligen samma platta som var på väg att släppas 2009? Jag minns att jag läste i intervjuer då att Aaron Funk (alias Venetian Snares) och Otto von Schirach hade bidragit med material till plattan, men deras namn finns inte med på Handover. Jag misstänker väl att den omarbetats några gånger sedan dess och att de låtar de medverkade på helt enkelt fått utgå.



Hur som helst är Handover en riktigt kul bekantskap. cEvin Key och Nivek Ogre tar ett par steg tillbaka och strippar bort de mest excentriska drill'n'bass-trummorna från deras två senaste plattor och låter också Ogres sång slippa den värsta cut and paste-tortyren. Rytmer och slingor är enklare än på länge, och stundtals känns det här faktiskt nästan som något bandet hade kunnat få ur sig under sin storhets tid från mitten av 80-talet till början av 90-talet. Visst, lika innovativt ljudmässigt som plattor som Rabies och Too Dark Park är väl knappast det här, men den less is more-filosofi som bandet verkar ha anammat klär dem. Det här är helt klart det bästa de har släppt sedan The Process. Bäst för tillfället tycker jag nog att Cullorblind är, ett pampigt spår som nästan skulle kunna vara hämtat från just The Process. Ett melodiöst, rockigt SP när det är som bäst.