Så här ett drygt halvår senare kände jag att det var dags att ge sig lite djupare in i Hodgsons fasinerande musikaliska mytvärld. Det senaste året har han hunnit med att ge ut hela två nya album, i slutet av 2010 kom "A Spare Tabby At The Cat's Wedding" och så i maj 2011 släppte han vinylplattan "Somewhere A Fox Is Getting Married" som något slags skruvad hyllning/ironi över det brittiska kungliga bröllopet. Båda plattorna inhandlade jag som downloads från Boomkat den senaste veckan.
Till att börja med skaffade jag "A Spare Tabby". Det är den direkta uppföljaren till "Striped Paint" så det kändes som en vettig startpunkt att börja mina fortsatta äventyr i Hodgsons värld. (Den som vill veta mer vad jag menar rekommenderar jag att kolla in Hodgsons Blank Workshop-sajt.) Liksom föregångaren är "A Spare Tabby" en dryg timme lång och innehåller hela 22 spår. Dessa varierar mellan små surrealistiska ljudkollage och mer poppiga nummer.
Read full review of A Spare Tabby At The Cat's Wedding - Moon Wiring Club on Boomkat.com ©
Hodgsons musik består till största delen av väl valda samplingar från diverse brittiska 70- och 80-tals-tv-serier samt informationsfilmer. Med hjälp av dessa väver han en intrikat väv av basgångar, retroaktiga hip hop-rytmer och snuttar av dialog. Hans tillvägagångssätt är också intressant. Jag har i ärlighetens namn både en och två gånger kommit på mig själv med att köpa skivor beroende på vilka instrument som används på dem. En platta som enbart är hopkommen med vintage modularsyntar har större chans att hamna i min inköpskorg, det är bara att inse att det är så. Men i Hodgsons fall tvekade jag snarare när jag fick veta vad han använde för utrustning: en Sony Playstation 2 med ett gammalt primitivt samplingsprogram,. Jag köpte med andra ord hans plattor inte FÖR att han använde en viss typ av instrument, utan TROTS att han använde en gammal spelkonsol.
Och det kanske är där någonstans som det blir spännande. De begränsningar Hodgson sätter på sitt musikskapande med hjälp av sin väldigt enkla studio gör att han hela tiden måste tänka till och vara kreativ för att hans musik ska bli intressant. De begränsade möjligheter ger, gissar jag, också upphov till ett och annat lyckligt misstag. Allt som oftast präglas musiken av lager av slingor som nästan, men bara nästan, passar ihop. Harmoniska krockar och slagsmål mellan tonarterna tillhör vanligheterna. Men ändå fungerar helheten på något vis.
Read full review of Somewhere A Fox Is Getting Married - Moon Wiring Club on Boomkat.com ©
"Somewhere A Fox" är en kortare platta (p.g.a. vinylformatet) än vanligt från Hodgson, men den är därmed också en aning mer fokuserad och koncentrerad. De tolv spåren har tydligare rytmer och riff än på hans tidigare plattor och på det hela taget känns den något mer direkt än hans andra alster, men allt är relativt. Den här plattan köpte jag i går morse och har inte riktigt hunnit smälta på samma sätt som "A Spare Tabby" men det första intrycket är gott. "Somewhere A Fox" finns förutom på vinyl också exklusivt tillgänglig som download på Boomkat. (Moon Wiring Clubs övriga plattor finns också tillgängliga på t.ex. iTunes.)
För den som vill kolla in Hodgsons musik utan att behöva lägga ut några pengar finns också en gratis-EP med fyra spår på totalt knappa tjugo minuter att ladda ner från Thw Wire Magazines hemsida. EP:n släpptes i samband med en artikel i tidningen och innehåller spår från samma tid som "Striped Paint", om jag förstått saken rätt. De fyra spåren håller kanske inte riktigt samma klass som de bästa grejerna på Hodgsons album, men som en introduktion till hans musikaliska stil är den inte dum. Ladda ner den här.
Hodgson kan väl räknas till den krets av hauntologiska musiker som innehåller bolagen Ghost Box och Mordant Music. Alla hans plattor är mastrade av Jon Brooks, aka The Advisory Circle, och Moon Wiring Club dyker ofta upp i samma sammanhang som Ghost Box-artisterna. Vid ett seminarium om den hauntologiska trenden för ett tag sedan blev Hodgson intervjuad. En sak han då anmärkte på var att så få av de andra utövarna, och analytikerna, av hanutologin tog fasta på humorn i det hela. För honom var det helt centralt. Och det märks. Man drar ofta på mungiporna inför de smarta kombinationerna av dialog. I en annan intervju har Hodgson sagt att ett av hans mål med sin musik är att barn ska kunna tycka om den. Han menar att hans plattor är utmärkt lyssning vid långa bilresor, då hela familjen kan sitta och lyssna och barnen kan glädjas över de roliga detaljerna ... Ärligt talat är han väl kanske lite väl utopisk i sin bild av hur långa bilresor går till nu för tiden. (En 7"-skärm framför varje unge, in med Disney-dvd:n och så är det underhållna ...) Antagligen är det mer hans egen idealbild av hur bilresor borde ha varit i hans egen barndom. Men den inställningen är det inget fel på. Hodgson är rikt begåvad med det Rob Young i sin bok "Electric Eden" kallar den antikvariska blicken, d.v.s. förmågan att se det förgångna i ting och företeelser omkring oss. Hos Hodgson utgörs det materialet av tv-serier och informationsfilmer från hans barndom. Det han gör med det och förmedlar till lyssnaren är smått magiskt.
No comments:
Post a Comment